Naturlig djupfrysning på 1920-talet
Clarence Birdseye upptäcker under en vistelse hos eskimåer i nordöstra Kanada att de drar nytta av kylan (-40° C) och de hårda vindarna för att frysa fisk. Han bjöds till stor förvåning på fisk som fångats två månader tidigare - och som smakade nyfångad. Helt otroligt för 100 år sedan.Som eskimå boende på en plats där temperaturerna når under -40° C kan man låta naturen stå för
djupfrysningen. Eftersom de flesta av oss inte
bor med den kylan får vi vara glada att Clarence Birdseye fick till en kompressorteknik som kunde
frysa in livsmedel snabbt så att vi kan ha fina
välbevarade råvaror på plats i frysen till när vi
behöver dem.
Iskristaller vill man ha så små som möjligt.
Om infrysningen går för långsamt hinner stora kristaller bildas och de förstör livsmedlets struktur. Det är därför som fryskedjan (minst -18° C) inte får brytas från infrysning tills att livsmedlet tinas upp för att tillagas. Tinar det lite och fryses igen försämras kvaliteten avsevärt.